Warning: mysqli_fetch_row() expects parameter 1 to be mysqli_result, boolean given in /storage/content/53/141553/kjellsblogg.se/public_html/wp-includes/random_compat/random_bytes_com_tnd.php on line 1 Information | Kjell Erikssons Blogg

Stoppa Lucia

2016/12/11 / Information /

Ända sedan jag varit liten så har det varit diskussion om hur en Lucia ska se ut och vem som ska få vara det. Det handlade ofta om hårfärgen, om den skulle vara mörk eller ljus. Det handlade också om att fler än en borde få chansen att vara just Lucia. På ”Lekis” (som det hette då) förhindrades skrik, gråt och heta diskussioner med en kompromiss – att alla tjejer skulle få vara Lucia. Men tyvärr resulterade detta i att barnen ändå grät och klöste varandra eftersom de nu bråkade om vem av alla Lucior som skulle gå först in i gymnastiksalen. Lösningen blev som taget ur Star Wars, när stormtrupperna anländer. 23 Lucior som klampar in på rad och inte i led och som ser arga ut eftersom de bråkat så mycket innan föreställningen började.

Själv vägde jag för mycket. Över hundra kilo. Jag bad därför om att få vara tomte. Då kunde jag ha skägg, luva och säga att jag stoppat en kudde under röda tröjan (fast jag inte hade det). Men tomtar var förbjudna. Lärarna tyckte helt enkelt inte att någon skulle vara tomte i deras så kallade renodlade traditionsenliga Luciatåg, det hade ledningen bestämt. Detta stencilerades ut på en lapp vi fick ta med oss hem. Inga tomtar. Pojkar ska vara gossar. Jag blev alltså förpassad till att vara stjärngosse. Det här innebar att jag var tvungen att gå till ett varuhus och köpa ett vitt linne. Tvungen som en order, som att betala en bot, en avgift till varuhuschefen. 

Stjärngossarna skulle också ha en strut, en halvmeter hög. På den här tiden fanns bara en modell i papp med ett vasst mycket smalt gummiband som skulle hålla struten på plats. Struten passade inte mig, för jag hade dubbla hakor. Mamma fick dra resåret med två händer för att ta sig runt mitt kåldockehuvud, tills resåret kunde gräva sig in mellan hakorna. Struten satt då så hårt att den gjorde mig blå i ansiktet och gav mig konturen att nu ha tre hakor. Under testpromenaderna hemma i radhuset tog det inte lång tid förrän det hördes en smäll genom hela kommunen. Det var resåret som gav upp och som gav mig en rejäl snärt i fläsket. Explosionen rev upp två stora sprickor i papphatten och gjorde så struten flög iväg som en raket och landade med spetsen neråt, som gav vika och blev evigt böjd och trubbig.
Mamma försökte nu laga det hela med pappas professionella häftapparat han hade på sitt arbetsrum. Dags för nya testpromenader. Fyra steg senare sa det pang igen och den här gången fick jag rivmärken från öronen och uppåt samt en häftklammer i ögat. Häftmassa, gaffatejp, snören, kontorstejp, garn, kardborreband, karlssons klister, till och med silikon som blivit kvar sen pappa kaklade badrummet – allt fick vi använda för att strutjävlen skulle sitta kvar i tre refränger runt mitt tjocka huvud. 

Så till linnet. En klänning. När jag växte upp var det bara jag som var tjock så trots att vi köpte det största linnet i XL så snodde min stora kropp så mycket tyg att linnet bara räckte till knäna. Jag såg ut som ett torkskåp med bara ben, vinterkängor, raggsockor och strut. Det blev förstås backning från skolan och en ny stencil där det stod förmanande att linnet skulle gå ner till golvet då det var viktigt att vi alla såg likadana ut. Mamma fick gå tillbaka till varuhuset och nu till sängavdelningen och köpa ett påslakan. De fanns förstås inget i lager som var helvitt men det fanns ett med Tom & Jerry som nog skulle gå att vända ut och in. Vi fick klippa ett hål för mitt huvud, och sen hoppas att det dåliga ljuset inte gjorde så trycket av seriefigurerna syntes igenom.

Nu skulle det repeteras. I timmar, kväll efter kväll, eftermiddag som förmiddag, från mitten av oktober. Jag gick nämligen i musikklass. Men den kommunala musikskolan var ingen utbildning för popstjärnor utan för körsångare och blockflöjtister som trodde på en framtid där de mest spelade låtarna på ett framtida Spotify skulle bli ”Ave Maria” och ”Hosianna”. Det här innebar att det inte bara var ett luciatåg, utan 35 stycken. Köpcentrum, kommunhus, andra skolor, Globen, ålderdomshem, företag – till och med inne i ett badhus. Alltid i ottan, ofta skulle vi samlas vid 05. Varje promenad och sång skulle övas in i minsta detalj. Särskilt hur vi skulle gå. Vi skulle tassa ett steg i taget, sen vänta ett tag innan vi fick ta nästa tassesteg. Som stjärngosse bar jag en blompinne med en stjärna på så jag hade inget ledljus alls i mörkret. Jag fick orientera mig efter doften av bränt hår som Lucia lämnade efter sig. Då gjorde jag som de sa, idag skulle jag anmäla dem för tortyr. Prova gärna själv en dag när du är på väg till jobbet att gå så, i ett lakan med en vinglande strut du försöker balansera på huvudet, och du kommer aldrig att komma fram.
Men jag hade inget val. Luciatåget var obligatoriskt och ingick i skolplikten, ungefär som militärtjänst. Det är här jag vädjar. Stoppa detta vansinne nu. Tvinga inte barnen att uppträda för er, som elefanter på en cirkus.

För mig är det obegriperlig att folk debatterar hur en Lucia ska eller får se ut. Diskussionen borde istället handla om plågeriet som ligger bakom när skolpedagoger tvingar på barn lakan, strutar, kransar och batteriljus. Har de ens frågat barnen om de vill? Det är faktiskt inte alla som har lust eller ens vill lägga pengar på en klänning. Varför kan inte de vuxna själva dra på sig ett lakan istället och lussa, om nu de vuxna tycker det är så kul och viktigt för traditionen? Det finns massor av grustag, soptippar och myrmarker där lärare och pedagoger kan lussa omkring på god säkerhetsmarginal från oss som vill slippa eländet. 

KJELL ERIKSSON

 


Kjellemansinsta – Kjell Eriksson på Instagram

2015/03/25 / Information, Teknik /

kjellemansinsta_beskuren

 

Det är så många som tjatat och frågat – ”Har du Instagram? Vad heter du på Instagram? Jag ska tagga dig på Instagram, vad är det du heter? Är det här du på Instagram? Jag såg dig på Instagram, trodde jag. Du borde ha Instagram…”

Trycket blev alltså för hårt. Så nu finns jag på detta Instagram. Eftersom jag kallas för ”Kjelleman”, och heter det på Twitter så fick det bli ”Kjellemansinsta” på Instagram. Det var det som gick. För jag är ju sen att till och med det ovanliga namnet ”Kjell” var upptaget. (Namnen Bengt och Kjell är de minst populära namnen enligt statistiken, tack för det).
Så vi ses och hörs där, då kanske? Kjellemansinsta. Kjell Eriksson på Instagram, blir Kjellemansinsta!


Att inte vara bra på fotboll

2012/10/16 / Information /

Jag blev alltid vald sist i gymnastiken när vi skulle spela fotboll. Jag var inte så bra på det och i skolgympan skulle vi fostras till att undvika alla ”dåliga”, som om de vore ett gift. Men det konstiga var att ingen tänkte på att de som inte var så bra på planen kanske skulle varit grymma på kansliet, på marknadsavdelningen eller som agent för spelarna. Men den grejen glömde gympalärarna helt och det är därför ingen av de som gick i samma klass som mig blev professionell fotbollsspelare, ej ens gympaläraren själv. Jag tappade därför helt intresset för fotboll. Det är därför jag äger den här tröjan utan att ens förstå dess värde. Jag fick den av Ronaldos tränare som gick för att kolla om Ronaldo som bodde på samma hotell som mig hade lust att säga hej och ställa upp på en bild. Ronaldo orkade inte, istället tog Ronaldo av sig sin tröja och gav bort den till mig. Den luktar fortfarande herrparfym. Jag har sparat den som en symbol för att vi aldrig får glömma dem som blir valda sist i gymnastiken. Utan dem hade Ronaldo aldrig nått dit han är idag.


Får man sälja sina vänner?

2012/05/15 / Artiklar, Information, Teknik /
Mitt Facebook-konto med 5000 vänner kom då tillslut ut på marknaden. På Blocket. Där brukar annars säljas begagnade köksstolar, rostiga bilar och diverse annat som hamnat på vinden. Nu blev blocket en offentlig scen för försäljning av digital vänskap och Facebook fick en äkta värdering. Jag hann lägga ut Facebook på marknaden före Zuckerberg. En världsnyhet!

Det här har väckt känslor. Det finns de som känner sig förnedrade att få se en annons och ett pris på sig själva. Många tycker det är sjukt att jag har mage att sälja mina vänner för så mycket pengar som det faktiskt blir med priset 1 krona per styck, totalt 5000 kronor. Jo, ni ska veta hur många kommentarer jag fått om att ”jag tänker då inte betala en endaste spänn”. Det här trots att jag faktiskt erbjuder något (5000 vänner) som sägs vara värderat till 3,6 miljoner kronor i USA. Jo, tydligen har de värderat dig på facebook till 719 kronor (Siffran har hoppat lite upp och ner i olika artiklar kring börsintroduktionen av Facebook.) Jag kom alltså med ett pangerbjudande! Eller tycker du att det vore rimligt att betala 3,6 miljoner för något du själv kan skapa alldeles ”gratis”? Är ett konto så mycket värt, då kanske det inte gör något om katten i familjen också får ett?

VÄNSKAPENS PRIS
Jag förstår Er. Det känns alltid när någon sätter prismärkningsapparaten i ändan på en. Det är förstås inte roligt att hamna på blocket. Nu var det dock bara idag som försäljningen av vänner skedde just där på Blocket, annars sker den dagligen på Facebook. Så får man då sälja sina vänner ? Uppenbarligen tycker 850 miljoner människor i världen, (om det nu är så många riktiga människor) inklusive Zuckerberg att det är helt okej. Det är nämligen därför Facebook finns. Det du gör när du använder Facebook är att ”sälja” dig själv och dina kontakter och vänner till ett kommersiellt bolag. Men du får inga pengar. Du gör det gratis. Jag också, tills jag kom på att jag kunde sälja det på Blocket. Du tar foton på dina kompisar och publicerar dem på nätet. Du skriver små uppdateringar som berättar detaljer om ditt liv – men också om dina vänner. De kommunicerar ju med dig, skriver, tycker och tänker även om det du publicerar. Du blottar din vänskapslista och sammanbinder ett nätverk skapat för annonsörer som vill nå ut med sina budskap. Du lockas ”checka in” på diverse platser så att varumärken och reklam sänds direkt ner i dina vänners datorer. Du lockas gå med i intressegrupper som kartlägger dina intressen och åsikter. Du lämnar GPS-kordinater efter dig som visar var du är. Du berättar vilka skolor du gått i, vilka släktingar du har, vilka arbetsplatser du jobbat på och för, ja listan kan göras lång. Allt samlas på Facebooks server och det går inte att ta bort. För även du använder de medel du kan för att lämna Facebook så har du redan satt ihop din information med andra som kanske väljer att inte gå ur. Den annons som idag publicerades på Blocket visar tydligt vad Zuckerberg håller på med. Han säljer dig och dina vänner. Till vem talar han inte om. Porrindustrin? En stat? En diktator? Eller till en hamburgerkedja? Uppenbarligen är det lite svajigt just nu. Den första som hörde av sig på min annons var inte intresserad att köpa något, utan ville typ dejta mig. Kanske är det därför annonsörerna som verkligen försöker sälja något är så desperata att de allt oftare köper ”likes”, dvs betalar för påhittade klick, så att det ska se ut som att många ”gillar” dem, i denna jämförelse, att det i allafall ska se ut som de lyckas. Men luftslott verkar gå bra att bygga och under dagen har jag botaniserat bland diverse spekulanter. Bland annat hörde en reklambyrå av sig, en butikskedja och en institution för att nämna några.

FÖRSÄLJNINGEN
Är det då så farligt att bli såld? Behöver du som är digital vän med mig vara rädd? Det beror ju på vem som köper dig och vad den har för syften. Det kan du inte styra över. Det kan inte ens jag som säljer. Vad vet jag om köparen? Om vi säger att jag säljer till en snäll liten tant från Bandhagen som erbjuder sig att ta hand om mina 5000 vänner? Jag tänker mig då en sådan där söt liten tant som kan ta hand om en planta när man åker på semester. Då låter det förstås så fint och bra. Men vem ärver hennes tillgångar en dag? Och är det någon garanti att man verkligen är en tant bara för att man utger sig för att vara det? Uppenbarligen är det flera som tycker jag gör något fult som ”säljer” mina vänner, trots att det är det som alla gör dagligen där ute på Facebook. Vardagsmat.
Så, jag hoppas nu att min försäljning gett dig en tankeställare. Vem är det som har köpt dig? Vem är det som äger dig idag och har tillgång till dina privata uppgifter på Facebook, dina och mina meddelanden? Och vem är det som säljer dig nästa gång…?!

KJELL ERIKSSON

En ny laddning av Kjell

2012/04/13 / Information /

Jag har nu skickat iväg en ny laddning av boken ”Kjell” för leverans. Nu hoppas jag att den ska säljas billigare än Camilla Läckberg så att fler har råd att läsa mig. Tanken är att denna stora hög ska finnas ute i handeln lagom till sommaren då Sveriges hängmattor är på plats. Vem längtar inte efter en stunds god läsning en lat sommardag?

Om du inte orkar vänta kan du alltid beställa en bok redan nu, direkt på nätet.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174291106